Ensam & inga vänner

Jag tycker det är så himla trist, för jag har 1 vän och hon bor i skåne, men annars umgås jag inte med någon privat, jag har ju ett tjejgäng på min praktik, men jag har inte lärt känna dem så bra ännu, så man hoppas på att det löser sig där, men annars så har jag aldrig haft en bästavän, eller en kompis som ringer eller smsar och vill vara med mig, det är mestadels jag som har tagit intiativ till det, i alla år. Så jag har lärt mgi att vara själv, för de vänner jag hade, tappade man ju kontakten med när man bytte skolor eller växte ifrån varandra. Problemet med de kompisar jag hade för ett par år sedan, så var det oftast killar som kom emellan, jag gjorde ett misstag mot en kompis, så henne förlorade jag som vän & när jag väl försökte bli vän med henne igen, så var det redan förstört och sedan hade jag en annan tjejkompis som gjorde exakt samma sak mot mig,, men samtidigt var dessa tjejer inga riktiga vänner heller, för när det väl kom till kritan, så var det väldigt få som faktiskt visste att jag existerade, de ringde aldrig, hörde aldrig av sig eller något.

Jag har 1 vän i skåne som sagt, hon är en nära vän till mig & jag vet att hon finns för mig, såsom jag finns där för henne, det finns som sagt få som är som henne, för & jag var lika erfarna av att ha blivit sårade av vänner innan, så jag är jätte tacksam över att vi lärde känna varandra, för det var tack vare min pojkvän Johan, som hon och träffades!

Kort fattat så kan tjejer vara så himla taskiga när det väl kommer till vänskap, framförallt när killar är med i bilden! Jag lärde mig en läxa när jag tappade min vän för massa år sedan, det tog väldigt hårt på henne, för några år senare så var hon fortfarande sur på mig, trots det hade gått liksom 3-5 år sedan det hände.

Ja men det är viktigt att prata om, för det verkar vara fler som är offentliga och inte har några vänner, för visst man träffar mycket folk och sådära, men som flera youtubers har sagt i videos, så har de inga vänner, eller gått ut med hur det är att vara en offentlig person & hur utsatt man faktiskt är, för om man tänker efter, hur många är det inte som uttnyjttar personen för att den är känd? hur många vill vara vän med personen i sig eller för att den är just känd/offentlig? Så det är ju inte så att det blri lättare om man är känd, det är väldigt krävande och tar mycket tid, så i värsta fall, som jag sett nu, är att bloggare, men framförallt youtubers, har ett sånt krävande jobb att det går väldigt lite tid till familj och vänner.

Det som är lite farligt med det blir ju att man glömmer bort vissa personer för man tänker att man har för många vänner. Jag menar, man själv har haft vänner som knappt har vetat att man existerar, för dem prioriterar andra personer mer. Jag hade en vän som jag trodde var en vän, men hon bara försvann och jag förstod aldrig varför, hon kunde komma med så himla usla ursäkter så man bara men nu är du ju lite barnslig, du går väl inte på dagis? Hon kunde säga att hon råka somna hos en kompis, trots att man hade bestämt för att ses den dagen, jag stod och väntade på henne från typ klockan 1 till typ 14- 15 tiden. Då är det ju rätt tydligt när personer håller på så, att det inte handlar om att de inte kan eller så, utan att de helt enkelt inte vill vara vän med en eller har andra roligare vänner som de vill prioritera mer, det är ju lite som mobbing kan man säga, de utesluter de som är tråkiga och när det väl kommer till kritan så går alltid de som har något roligare för sig före, för vem vill vara med någon som är tråkig eller gör något tråkigt? Det blir lite tröttsamt att alla ska ha så himla mycket krav på vänner, kan man inte bara sluta tro att man är på dagis? VI är vuxna nu och då borde man ju ha växt upp från dagis fasoner..Sånt där höll man ju på med när man var liten, för tro mig man märker om personer har usla ursäkter när de gång på gång avbokar och det blir bara mer och mer tydligt för hur många ursäkter kan man komma på?